4,5 år sedan senaste inlägget. Under min frånvaro från politikens strålkastarljus så har jag hunnit varit och nosat på den berömda väggen ett par gånger. Som en guldfisk simmar jag mot glasrutan, i tron om att jag ska komma ut på andra sidan. Om och om igen. Jag skulle inte önska min värsta fiende dom tonåren jag hade. Ändå bestämmer jag mig för att ge mig in i politikens, ibland, överjävliga värld. Ja visst gör det ont när knopparna brister, varför skulle annars våren tveka? Jag har hunnit fylla 21 år och har tydligen inte lärt mig någonting.
Jag tänker ibland tillbaka på den där 14 åringen som ville rädda världen, som gav hela sitt hjärtat i hopp om att förbättra samhället. Älskade lilla vän, det var bland det dummaste du kunde göra. Men jag tackar dig för ditt mod, ditt driv och din fantastiska framtidstro.
—————————–
Sedan ett halvår tillbaka har jag bott i Stockholm. Började att jobba med hästar och nu är jag anställd på ett företag som arbetar med uthyrning av elfordon via en app. För tre månader sedan köpte jag min helt egna lägenhet, nyproduktion, tvåa på 43m² i Barkarby. Trivs ganska bra i här, det är lagom stort och nära till allt. Nu ligger fokus på att få iordning lägenheten så att det känns som mitt hem.
Jag har hunnit flytta några gånger, varit i förhållanden, träffat nya människor. Med en önskan att börja om och glömma allt som varit. Nu bor jag själv och trivs bra i mitt eget sällskap, lever ett väldigt normalt liv. Arbetar mina kontorstimmar och träffar olika människor genom jobbet. Rör mig mellan lägenheten och jobbet, gymmet och min storebrors lägenhet. Lugnt och skönt. Nu när jag äntligen hittar en inre och yttre frid, får jag för mig att rugga upp mitt liv fullständigt igen och kasta mig ut i något som med största sannolikhet skapar en hel del koas. Är jag någon slags av martyr?
Jag väljer att gå tillbaka till politiken, där jag känner mig hemma, där jag tycker mig ha någon kompass. Något som mitt hjärta alltid slagit extra hårt för, där drivkraften aldrig dör. För visst blir sorgligt när hela ens person anpassar sig efter andra? Idag är det tydligt för mig vem jag är och vad jag är värd, det har inte alltid varit så. Därför kastar mig in i det som tidigare gjort mig så fruktansvärt illa. Jag kunde inte försvara mig eller hålla mig flytande där och då, därför gör jag det här och senare.
” Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst.” – H. Söderberg