90-års kalas för farmor

Hemma i Dalarna. Gårdagens kaos i huvudstaden har bytts ut mot faluröda hus och bekanta ansikten. Gårdagen var ändå rätt bra, även om jag vaknade på fullständigt fel sida och behövde stressa mig iväg med blytunga väskor till eCarExpo. Trevlig tillställning med många intressanta montrar och snygga bilar. VD’n för dotterbolaget jag arbetar på samt VD’n för moderbolaget hade tid på scenen. Spännande samtal och viktiga frågor från publiken. Senare satt jag mig på tåget mot Dalarna och blev upphämtad i Borlänge av pappas sambo. Hem till Dala-Floda och däckade så fort jag la mig i sängen, helt slut efter dagen.

Idag har släkten samlats för att fira finaste farmor som fyllt hela 90 år(!!) Farmor blev så himla glad över kalaset och att vi var så många som samlats i bystugan för hennes skull.

Finaste farmor Karin tillsammans med barnbarns barnet Einar, som är döpt efter hennes man, som tyvärr inte finns med oss längre

—————– 

Nu är det jobb som fortsätter för min del. Vi ska snart slå upp portarna för pappas hemsida och webbshop. Det är så spännande och det ska bli så roligt att se vad det kommer göra för skillnad för hans plåtslageri. Så om ni skulle behöva något, oavsett vad i plåtväg, med standardmått eller måttbeställt – så får ni snart veta vart ni kan beställa det!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Kvällsjobb och weekend i Dalarna

Då har ännu en vecka gått, sprungit förbi och nu är det helg igen. Jag sitter i sängen och pysslar med pappas webbshop. Snart börjar allt falla på plats, det är betydligt roligare och mer motiverat att arbeta när man börjar se resultat. Jag blir inte uppe alltför länge till, imorgon ska jag åka till eCarExpo med jobbet och fota min chef tillsammans med vår samarbetspartner BMW samt VD’n för moderbolaget när de har tid på scenen. Behöver inte vara på Friends Arena förens runt 11, så jag tänker att jag gör klart det sista av grunderna på hemsidan innan jag går och lägger mig. Alla sidor är snart klara och det som fattas är produkter i webbshoppen och att se till så alla e-postadresser stämmer – vi vill ju att mailen hamnar på rätt plats.

Jag kommer ta en tur hem till Dalarna under helgen. Jag tar tåget efter elbilsmässan och åker tillbaka på måndag.  Vi ska fira finaste farmor som fyllt hela 90år och jag ska passa på att göra klart det sista med hemsidan tillsammans med pappa.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Kliver av det ena arbetet och på nästa

Hemma i lägenheten efter veckans sista arbetsdag. Veckorna går så otroligt fort, älskar mitt jobb och stortrivs på kontoret. Dagen har bestått av att förbereda inför att företaget kliver ut på sociala medier och lyfta det, på många sätt, unika konceptet som vi sitter på. Längtar redan tills det blir måndag igen och jag få fortsätta! Jag tror det är en riktigt spännande resa som börjar i och med att vi syns därute.

Helgens fokus blir snarlika, men hos ett annat företag. Jag ska bygga klart sista hemsidan innan jag kan lägga mitt egna företag Donvikk Design på is och fokusera helhjärtat på mitt nuvarande jobb och politiken. Nog för att jag älskar att ha mycket på gång samtidigt, så behöver jag få tydligare fokuspunkter och ett större utrymme att bara få ta det lugnt. Nu avlöser jobben eller hobbyerna varandra, när jag får lite tid över kommer jag alltid på något som egentligen behöver göras. Behöver få lite space där jag kan ligga och lata mig utan dåligt samvete och två tusen saker i huvudet.

Andra planer för helgen är att börja strukturera upp och se möjligheterna med mitt framtida projekt.  Notera att jag i stycket ovan skriver att jag vill ta det lugnt och samtidigt nu skriver att jag påbörja ett nytt projekt… Typiskt mig, men det har med politik att göra så jag tycker faktiskt att det räknas som ett av mina fokusområden, eller hur?

Som jag trivs i den här staden, hur vacker är den inte? Bild från en promenad i Gamla Stan // Blommor från rekryteringsbyrån som hjälpte mig i processen för två anställningar, där jag tillslut hamnade på det företag jag arbetar på idag. Jag kunde inte önskat mig ett bättre stöd och mer fantastiska människor runt omkring mig som de anställda på Hero. 

Lämna kommentar Dela inlägget:

4,5 år sedan senaste inlägget

4,5 år sedan senaste inlägget. Under min frånvaro från politikens strålkastarljus så har jag hunnit varit och nosat på den berömda väggen ett par gånger. Som en guldfisk simmar jag mot glasrutan, i tron om att jag ska komma ut på andra sidan. Om och om igen. Jag skulle inte önska min värsta fiende dom tonåren jag hade. Ändå bestämmer jag mig för att ge mig in i politikens, ibland, överjävliga värld. Ja visst gör det ont när knopparna brister, varför skulle annars våren tveka? Jag har hunnit fylla 21 år och har tydligen inte lärt mig någonting. 

Jag tänker ibland tillbaka på den där 14 åringen som ville rädda världen, som gav hela sitt hjärtat i hopp om att förbättra samhället. Älskade lilla vän, det var bland det dummaste du kunde göra. Men jag tackar dig för ditt mod, ditt driv och din fantastiska framtidstro. 

—————————–

Sedan ett halvår tillbaka har jag bott i Stockholm. Började att jobba med hästar och nu är jag anställd på ett företag som arbetar med uthyrning av elfordon via en app. För tre månader sedan köpte jag min helt egna lägenhet, nyproduktion, tvåa på 43m² i Barkarby. Trivs ganska bra i här, det är lagom stort och nära till allt. Nu ligger fokus på att få iordning lägenheten så att det känns som mitt hem.

Jag har hunnit flytta några gånger, varit i förhållanden, träffat nya människor. Med en önskan att börja om och glömma allt som varit. Nu bor jag själv och trivs bra i mitt eget sällskap, lever ett väldigt normalt liv. Arbetar mina kontorstimmar och träffar olika människor genom jobbet. Rör mig mellan lägenheten och jobbet, gymmet och min storebrors lägenhet. Lugnt och skönt. Nu när jag äntligen hittar en inre och yttre frid, får jag för mig att rugga upp mitt liv fullständigt igen och kasta mig ut i något som med största sannolikhet skapar en hel del koas. Är jag någon slags av martyr?

Jag väljer att gå tillbaka till politiken, där jag känner mig hemma, där jag tycker mig ha någon kompass. Något som mitt hjärta alltid slagit extra hårt för, där drivkraften aldrig dör. För visst blir sorgligt när hela ens person anpassar sig efter andra? Idag  är det tydligt för mig vem jag är och vad jag är värd, det har inte alltid varit så. Därför  kastar mig in i det som tidigare gjort mig så fruktansvärt illa. Jag kunde inte försvara mig eller hålla mig flytande där och då, därför gör jag det här och senare.

” Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst.”  – H. Söderberg

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Den grymma verkligheten

“Där gick jag, mellan höga hus upp för en slingrig backe. Jag har varit i Stockholm tidigare, men aldrig där. Det kändes obehagligt när jag släpade min väska upp längs gatan. Jag kommer aldrig kunna släppa honom, jag kommer aldrig glömma vad jag såg eller det jag kände. Alla frågor brottades inne i mitt huvud samtidigt som jag försökte samla mina tankar när jag tittade mig omkring för att se vart jag skulle gå. Det luktade starkt av urin och fylla, en stark känsla av ångest låg som ett täcke mellan lägenheterna som skiftade i rosa och gult. Den enda känslan jag hade var att det är dags att vi gör något och det är nu!”

Under mitt besök i Stockholm möttes jag av både skratt och tårar. En fantastisk helg med Ungsvenskarna SDU och SD, men utanför vår fina lokal med god mat och festligheter fanns en verklighet jag inte haft ögonen riktigt öppna för. Men det gjorde så ont när det verkligen slog en rakt i ansiktet, när man såg det med egna ögon.

När jag skulle ta tunnelbanan mot slussen såg jag en svensk man sitta där och tigga. Han hade en skylt där det stod att han bott ute i 4år och soc inte ville hjälpa honom. Att han hade diabetes och på dom kännetäcken jag vet om från sjukdomen kunde jag se att det var sanning. Jag pratade med min syster i mobilen och kände hur tårarna bara forsade, jag frågade henne gång på gång vad jag skulle göra. Sen ser jag hur mannen går till pressbyrån för att köpa kaffe och en macka, men innan han hinner tillbaka så kommer en tiggare tar dom få kronorna i hans kopp och kastar hans skylt. Men jag gick inte fram, jag vet inte om jag vart chockad eller om det var för att mannen var större än mig som jag inte vågade gå fram och agera.

När den svenska hemlösa mannen kommer tillbaka tittade han förkrossat ner på sin ryggsäck som skylten stod på. Han tittade sig sedan omkring och såg att jag stod och kollade på honom med tårar rinnandes ner för kinderna. Han kom fram till mig och frågade försiktigt om jag hade sett vem som tog hans skylt. Jag pekade ut vem det var och efter många om och men fick han tillslut krypa ner i en soptunna och hämta den. Han kom tillbaka till mig och tackade för att jag berättade vem det var. Vi pratade en stund innan jag började rota runt i min plånbok efter lösa pengar. 45kr var det enda jag hade, så jag gav dom till honom. Han kramade om mig och tackade samtidigt som jag började gråta ännu mer när han berättade hur dom hemlösa svenskarna behandlades.

Jag önskar jag kunde ha gjort mer, jag önskar verkligen att jag kunde ha gjort mer än att bara ge honom 45kr.

Men jag önskar dig all lycka till Micke och jag hoppas att du får det liv du förtjänar, för ingen ska behöva sitta på gatan och tigga för att ens eget land inte vill hjälpa en! 

IMG_5488

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

 

Tack till Ungsvenskarna SDU och SD!

Nu har jag satt mig på tåget och har precis packat upp datorn och minneskortet. Jag tittar ut genom fönstret och känner hur kroppen är fylld med så mycket glädje. Detta kan ha varit den bästa helgen i mitt liv. Jag har aldrig varit med om den gemenskap och det engagemang som visades under helgen. Att kunna känna sig stolt över att vara en del av detta fantastiska ungdomsförbund, att kunna känna sig stolt som Ungsvensk!

Jag vill tacka alla som gjort detta möjligt, alla som ställt upp för det nya ungdomsförbundet, arrangörerna av evenemanget och grundarna av Ungsvenskarna SDU. Jag vill tacka Tobias Andersson, Richard Jomshof, Mattias Karlsson och Jimmie Åkesson för riktigt bra tal. Jag vill tacka bandmedlemmarna i Bedårande Barn för framträdandet och jag vill tacka alla underbara medlemmar som jag fick träffa och lära känna under helgen.  Jag hoppas att vi ses snart igen!

IMG_5451

IMG_5453

IMG_5456

IMG_5475

IMG_5481

IMG_5497

IMG_5512

IMG_5514

IMG_5487

IMG_5488

IMG_4863  12109224_894580787291536_7415402634041710417_n

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Mot huvudstaden

Sovit ca 1,5h i natt, känner mig helt förstörd i kroppen. Men vid 04.00 var det bara att kasta sig upp ur sängen och hoppa in i duschen. Idag bär det av mot huvudstaden för en helg med Ungsvenskarna SDU. Ska bli spännande att se vad som komma skall, har givetvis kameran med mig och kommer att blogga därifrån nu under helgen. Har fått ett schema och det ser minst sagt väldigt roligt ut. Tyvärr så hittade jag inte mitt lilla objektiv, så det kommer nog inte bli så många fina matbilder.

Det jag är mest nervös över är hur jag ska hitta överhuvudtaget.. Kommer med största sannolikhet virra bort mig och bli flera timmar sen. Tur att jag är ute i god tid!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Ungsvenskarna SDU, Våga vägra våld!

Godmorgon!

Idag börjar jag 13.30 så det blir lite sovmorgon, precis vad jag behöver. Så nu när jag ändå är vaken kommer jag att skriva lite blogginlägg och lägga i utkastet för att få en bättre rullians på bloggen. Har haft lite mycket i skolan just nu och har sagt åt mig själv att jag måste kämpa på in i det sista nu, men jag ska göra mitt bästa!

 

Jag börjar med att dela en video om SD och Ungsvenskarna SDU’s tal i Malmö om “Våga vägra våld”
Väldigt intressant att lyssna på och en eloge till Tobias Andersson för ett väldigt bra tal. Tycker att man kan ta sig tid att lyssna på dom här 14 minuterna

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Från monster till prinsessa

Äntligen har jag hunnit landa i soffan efter en lång dag. Har ridit finaste Wera idag, gick över förväntan bra. Hon har varit otroligt jobbig, men på bara 2 veckor så har hon blivit så himla fin. Är så glad att jag får rida henne, hon är en riktig prinsessa! Dock känner jag fortfarande av ryggen sen jag åkte av henne för 2 veckor sedan. Blir inte bättre, snarare sämre. Varit in på akuten och läkaren där tog sig inte ens tiden att kolla på min rygg. Jag fick berätta vad som hade hänt, sen skickade hon hem mig för att söka en akuttid på vårdcentralen. Vilket hade gjort att jag behövt vänta 2-3 månader på att kolla upp det..

Men nu ska jag sätta mig och kolla på Bron Säsong 3, absolut bästa serien NÅGONSIN! Kan verkligen rekommendera den, man blir verkligen fast.
Ha en fortsatt trevlig kväll!

IMG_3463 copyCOPY

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

En väldigt lugn helg

Äntligen helg, som jag har längtat! Är så himla trött och seg, ni kan nog inte förstå hur mycket jag längtar till höstlovet. Då blir det bara att ta det lugnt, fota lite hockey och eventuellt tävla med Wera den 25e. Ska bli riktigt roligt att få hoppa henne igen, har fastnat ordentligt för henne trots att hon är som hon är. Förhoppningsvis åker jag inte av den här gången och jag ska verkligen försöka rida hela banan igenom, det får inte bli stressat och jag får inte tappa fokus. Målet är bara att vara felfri, placeringar bryr jag mig inte om, inte när det gäller Wera i dagsläget. Jag ser hellre att jag får några nedslag än att ett stopp, för hon måste få bort den där spärren och vi är så himla när att lyckas!

Men annars idag blir det lugnt, lite för lugnt kan jag tycka. Har inte haft en helg där jag inte planerat något på väldigt länge. Jag ska bara skriva ihop en artikel till ett samarbete och sen blir det inte så mycket mer, ska nog höra med Wera’s ägare om jag kan komma och rida lite markarbete på henne imorgon.

Annars önskar jag er en riktigt bra dag och en trevlig helg!

IMG_3665 copy

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget: